tisdag 21 december 2010

Gnistans valpar

Efter en orolig natt föddes första valpen, en tik vid åttatiden. Samtidigt med den kom nästa moderkaka,som inte alls såg fräsch ut så det förvånade mig inte att det drog ut på tiden innan nästa valp blev född. Död, trodde jag, eftersom Gnistan fortsatte att läcka grön sörja. Tiden gick, jag kunde inte känna någon valp på gång så jag fattade beslutet att åka in till Djursjukhuset i Karlstad. Där togs röntgenbilder som visade att ytterligare fyra valpar fanns, varav den första låg helt på tvären. Ingen tvekan att Gnistan måste snittas. Kejsarsnittet genomfördes och ut plockades fyra pigga, hungriga valpar. Lättnad! Ingen död, alla fyra klarade sig! När Gnistan vaknat till tog hon sig an valparna precis som det ska vara, vi gav oss av hemåt igen i halkan och lugnet spred sig när Gnistan och de fem nyfödda åter var på plats i valplådan. En värdig avslutning på en dräktighet som började med en dags resa till Tally, insemination som vi hoppades skulle lyckas och hemfärd i snöväder på fjället. Livet som uppfödare...inte alltid så roligt...och ändå så fantastiskt när valparna är födda....

söndag 12 december 2010

Vem och vad styr aveln?

En vecka med många positiva resultat som också  väckt många frågor.
Efter den här veckan med resultat från SLU angående ögon och SKK angående höfter har jag haft många funderingar kring vad som egentligen styr vår avel. Under många år har det spekulerats kring Ottos ögon både vid ringside och runt om i landet. PRA?... anlagsbärare?... javisst, anlagsbärare finns ju någonstans i stamtavlan... retinopati i ett ögonlysningsprotokoll... självklart är han anlagsbärare, kanske t o m kommer att få PRA! Här står jag nu med resultatet från PRA-gentestet som visar att allelen för golden-PRA1 är normal! Så skönt att alla spekulationer kan läggas på hyllan. Och detta gäller inte bara honom.
Av fem hundar var fyra fria, trots att de flesta har ett mycket nära släktskap, barn och barnbarn, till "Rutan", min gamla tik som lämnat PRA. En tik är anlagsbärare. En tik som jag inte alls funderat i de banorna kring, men testade ändå., så nog är det så att PRA troligen finns på alla linjer, liksom att fria hundar finns på alla linjer. De tankarna kom redan när Rutan så förvånande visade sig vara anlagsbärare för ett par år sedan.

Hoppas nu att många kommer att testa sina hanhundar så att vi som har en tik som är anlagsbärare vet vilka individer vi har att söka hanhund bland. Då kanske vi, var och en , kan få styra över aveln med öppna ögon, utan onödiga spekulationer, och vi kommer inte att vilja ta onödiga risker. Vi kommer troligen inte heller att i första hand välja bland otestade hanar till våra fria tikar.
Jag tror också att vi som har hanhundar kommer att tycka att det är lättare att ta emot tikar om vi vet om tikarna är anlagsbärare eller ej.

Nästa fundering kom när resultaten från SKK på HD-ED-röntgen kom. Wille som röntgats med A-C som resultat på en klinik fick sju månader senare B-B på en annan klinik.Detta har jag varit med om förr, bl a en hund som hade B-D som blev helt fri och en fråga jag ställer mig är om inte HD-statistiken för hela min uppfödning sett annorlunda ut om alla hundar från mig röntgats av skickliga röntgare.
Så vem styr egentligen aveln åt olika håll? 
Veterinärer? Röntgare? Alla lösa spekulationerna? Domarna? Snörena?
En önskan från mig är att det skulle vara vi själva som styr vår avel... med rasens bästa för ögonen, genom att ta till oss nya kunskaper men heller inte glömma att ta med och ta emot alla erfarna uppfödares erfarenheter och kunskaper. Det är viktigt att ha en grund att stå på och bygga vidare från.