Valpar, unghundar och trevliga hundägare

Hanvalp P. New Moon  6 veckor
SEU(u)CH NO UCH Trewater Tally x Poetry´s Grace



Tikvalp  6 veckor
SEU(u)CH NO UCH Trewater Tally x Poetry´s Grace




P. Mystique 8 mån
Kieran of the Hellacious Acres  x  P. Mynta

                                             
Har nyss kommit in efter ett par trevliga timmar med några av mina valpköpare som med kort varsel kunde komma på en improviserad unghundsträff i det härliga vädret. Ett gäng hanar på väg att bli könsmogna...skönt att de alla har ambitiösa ägare. En tik ur kullen var också med, Myriam, och hon hade verkligen växt till sig. Jätteroligt att se. Vi bestämde att ses igen om en vecka.



P. Myriam 8 mån
Kieran of the Hellacious Acres  x  P. Mynta
Äg Donald Roll

 Samtidigt fick jag hjälp att ta nya bilder på mina valpar som nu blivit 6 veckor. Otroligt så fort tiden går, snart är det dags för dem att flytta till sina nya hem.
För första gången fick de komma ut i snön också. Spännande, spännande...

Nu mörknar det och helt andra aktiviteter väntar...nya skollagen väntar på mig. Några delar till att sätta sig in i där.

            Miljö för rekreation...och meditation

Nyss hemkommen från min naprapat Lena ,och det känns vill jag lova, men inte bara illa. Efter hennes behandling av både kropp och själ känns kroppen fri och renad, samtidigt som de ömma punkterna känns ännu ömmare under några timmar. Det blir med andra ord en lugn kväll.
I morgon får jag besök av några av mina trevliga valpköpare. Tanken är att vi ska trimma och träna litet inför kommande utställningar. Kanske kan det också bli några nya bilder.

Gnistanvalparna växer och utvecklas positivt. Trevliga och sociala har de blivit. Jag hoppas att det blir några mildare dagar så att de kan börja vara ute under helgen.

Gläder mig också med Veronika och Tomas som har parat sin Nella, Poetry´s Gingerella idag. Skulle vara så roligt om de kunde få Nellanvalparna som de önskat sig så. Jag tycker också att det skulle vara så trevligt om Rutans gener kunde få leva vidare genom Nellas valpar eftersom hon är sin mor upp i dagen, både till utseende och sätt.

Rutan 11 år, Nella 4 år

 SE U(u)CH Poetry´s Springtime Queen, "Mimmi"

                                         Poetry´s Moon-Flower, "Flora"

En vecka utöver det vanliga:
tre tikar i höglöp, parningar på olika ställen, hantverkare som påbörjat renoveringen av övervåningen och så arbetet förstås.
Det fantastiska arbetet och de härliga kollegorna som jag trivs så bra med gör faktiskt livet ganska lätt att leva även kaotiska veckor. Läste nyss att lärare som är framgångsrika är engagerade, vilket känns ganska självklart. För att eleverna skall uppleva engagemanget krävs att lärarna utmanar dem, ställer krav på ordning och reda och lär eleverna att  ta ansvar för sitt lärande. Kanske inte alltid lika självklart, men våra lärares engamang går inte att ta miste på. Fantastiskt glad för att få arbeta med dem.

Parningarna ja, de två fina resorna med Mimmi till Sandefjord resulterade i två perfekta parningar med Fab Fours Philosopher, så nu håller jag tummarna för en lagom stor kull i slutet av mars. Jag är verkligen glad för att djursjukhuset i Karlstad nu kan göra egna progresterontest med svar inom en timme. Att veta gör det så mycket lättare att komma på rätt tid, speciellt när det är en bit att åka. Jag tror verkligen mycket på den här kullen och gläder mig åt den, liksom åt den planerade kullen med Guess News Agent at Whoopis och min Moon Flower, Flora.

Renoveringen har gått framåt utan min hjälp, troligen bäst så, men alla saker är på andra platser än vanligt så mitt liv är just nu ett ständigt letande, vilket jag upplever som tidsstjälande. Skall försöka ägna helgen åt att bringa ordning i oredan, vara mycket med Gnistans valpar som nu är fem veckor, och naturligtvis gå några riktigt sköna långturer med de vuxna.

Ser fram emot en ny vecka som jag förväntar mig blir mer normal med vanliga rutiner. Kan behövas efter denna.

Gnistans Moon-valpar 4 veckor

Idag flyttar vi ut i hundhuset jag, Gnistan och valparna. Därute har de större rörelsefrihet och jag som vill hinna följa dem så mycket som möjligt tillbringar mycket tid i valprummet med dem. På något sätt kanns det alltid som att de växer både fysikt och mentalt när de kommer ut i sin nya, friare miljö.

Glimtar från jullovet

Hanvalp en dryg vecka gammal

Så är ännu ett jullov snart till ända. Ett lov som fick en högst oönskad start med rejäl feber,värk i kroppen och massor av saker som väntade på att bli gjorda. Mitt i allt detta var Anabelle i höglöp och efter många funderingar hit och dit blev bästa alternativet till henne Otto, vilket gladde honom mycket! Parat blev det, jul blev det och med några julstjärnor och en hel del ljus så blev det julstämning  också. Dessutom hittade Sune en julgran som visade sig vara riktigt okej när snön smält av den.
Gnistan tog väl hand om sina valpar så jag kunde tillåta mig att låta det jag drabbats av ha sin gång och fick därmed tid att läsa en av de bästa böcker jag läst: How to kill a mockingbird av Harper Lee. Så tänkvärd och aktuell på sitt sätt. Hann också ta tag i en del facklitteratur som väntade på att bli läst.
När jag kom på benen igen blev det en hel del sköna hundpromenader ensam, eller med vänner. Det är gott att gå själv i sina egna tankar och fundera och planera. Det är gott att gå tillsammans med andra och ventilera det man funderat på.
En härligt stimulerande nyårsafton med riktigt nära vänner blev ett bra avslut på året och vår vana trogen diskuterade och spånade vi kring våra visioner för kommande året och planer för sommaren kom att växa fram.
Men innan sommaren väntar en ny spännande termin i skolan och på fritiden vårens hundaktiviteter. Jag hoppas på att få den rätta lusten att ställa ut och träna mina hundar. Har just nu "Linus", Poetry´s Mystique, här och honom borde jag verkligen visa i vår. En riktig liten snygging i mitt tycke, som dock behöver en del utställningsträning för att komma till sin rätt.
Härligt med ett nytt år och nya utmaningar!

Gnistans valpar

Efter en orolig natt föddes första valpen, en tik vid åttatiden. Samtidigt med den kom nästa moderkaka,som inte alls såg fräsch ut så det förvånade mig inte att det drog ut på tiden innan nästa valp blev född. Död, trodde jag, eftersom Gnistan fortsatte att läcka grön sörja. Tiden gick, jag kunde inte känna någon valp på gång så jag fattade beslutet att åka in till Djursjukhuset i Karlstad. Där togs röntgenbilder som visade att ytterligare fyra valpar fanns, varav den första låg helt på tvären. Ingen tvekan att Gnistan måste snittas. Kejsarsnittet genomfördes och ut plockades fyra pigga, hungriga valpar. Lättnad! Ingen död, alla fyra klarade sig! När Gnistan vaknat till tog hon sig an valparna precis som det ska vara, vi gav oss av hemåt igen i halkan och lugnet spred sig när Gnistan och de fem nyfödda åter var på plats i valplådan. En värdig avslutning på en dräktighet som började med en dags resa till Tally, insemination som vi hoppades skulle lyckas och hemfärd i snöväder på fjället. Livet som uppfödare...inte alltid så roligt...och ändå så fantastiskt när valparna är födda....

Vem och vad styr aveln?

En vecka med många positiva resultat som också  väckt många frågor.
Efter den här veckan med resultat från SLU angående ögon och SKK angående höfter har jag haft många funderingar kring vad som egentligen styr vår avel. Under många år har det spekulerats kring Ottos ögon både vid ringside och runt om i landet. PRA?... anlagsbärare?... javisst, anlagsbärare finns ju någonstans i stamtavlan... retinopati i ett ögonlysningsprotokoll... självklart är han anlagsbärare, kanske t o m kommer att få PRA! Här står jag nu med resultatet från PRA-gentestet som visar att allelen för golden-PRA1 är normal! Så skönt att alla spekulationer kan läggas på hyllan. Och detta gäller inte bara honom.
Av fem hundar var fyra fria, trots att de flesta har ett mycket nära släktskap, barn och barnbarn, till "Rutan", min gamla tik som lämnat PRA. En tik är anlagsbärare. En tik som jag inte alls funderat i de banorna kring, men testade ändå., så nog är det så att PRA troligen finns på alla linjer, liksom att fria hundar finns på alla linjer. De tankarna kom redan när Rutan så förvånande visade sig vara anlagsbärare för ett par år sedan.

Hoppas nu att många kommer att testa sina hanhundar så att vi som har en tik som är anlagsbärare vet vilka individer vi har att söka hanhund bland. Då kanske vi, var och en , kan få styra över aveln med öppna ögon, utan onödiga spekulationer, och vi kommer inte att vilja ta onödiga risker. Vi kommer troligen inte heller att i första hand välja bland otestade hanar till våra fria tikar.
Jag tror också att vi som har hanhundar kommer att tycka att det är lättare att ta emot tikar om vi vet om tikarna är anlagsbärare eller ej.

Nästa fundering kom när resultaten från SKK på HD-ED-röntgen kom. Wille som röntgats med A-C som resultat på en klinik fick sju månader senare B-B på en annan klinik.Detta har jag varit med om förr, bl a en hund som hade B-D som blev helt fri och en fråga jag ställer mig är om inte HD-statistiken för hela min uppfödning sett annorlunda ut om alla hundar från mig röntgats av skickliga röntgare.
Så vem styr egentligen aveln åt olika håll? 
Veterinärer? Röntgare? Alla lösa spekulationerna? Domarna? Snörena?
En önskan från mig är att det skulle vara vi själva som styr vår avel... med rasens bästa för ögonen, genom att ta till oss nya kunskaper men heller inte glömma att ta med och ta emot alla erfarna uppfödares erfarenheter och kunskaper. Det är viktigt att ha en grund att stå på och bygga vidare från.