Blogga eller inte blogga...Avla eller inte avla...

Hela hösten har gått och jag har inte tyckt att min tid vid datorn har räckt till för att blogga. För det mesta har datorn använts som ett arbetsredskap, och jobbet vid den varit arbetsrelaterat med avbrott för några korta stunder av surfande, oftast för att inhämta fakta, eller på facebook för att se vad som senast hänt i vänners och släktingars liv. Kan ändå tycka att bloggandet kan fylla en funktion. Att föra ner tankar som känns viktiga att delge andra, eller bara berätta något... kanske kan jag komma igång med det igen... 

En hel del tid har jag naturligtvis ägnat åt min hundverksamhet och funderingar över min fortsatta avel. Att föda upp golden idag är inte lätt, med alla hänsyn som finns att ta och dessutom ett vikande intresse för rasen totalt. Har tyckt mig se att idag drar sig många uppfödare med lång erfarenhet av golden för att para p g a oro att inte hitta den optimala valpköparen till varje valp. Samtidigt föds det upp goldenkull på goldenkull hos andra på ett mer affärsmässigt sätt.
Kvalitet eller kvantitet, man kan fundera...
Och vad är kvalitet?
Kanske en medvetenhet hos uppfödaren om en ständig utveckling av avelsresultatet mot något bättre. Av alla aspekter som finns att ta hänsyn till finns alltid något att förbättra, ibland någon exteriör detalj, ibland något som rör den mentala delen, ibland något hälsorelaterat. Att inte bara nöja sig med de omdömen man fått i olika sammanhang utan också att ta dem till sig och använda sig av dem i sin fortsatta avel.
Ja, där är jag nu i mina tankar samtidigt som jag väntar på att min tik ska valpa om två veckor. Nästan ett år sedan förra kullen föddes här hos mig så nu ser jag fram emot valpar igen och hoppas att de ska ha med sig de egenskaper som jag hoppas på.


Valpar ur Nettans förra kull





20110604
Sarah-li beundrar mammas nya ring

En solig junidag, i samband med Sarah-lis tvåårskalas, firade Elisabeth och Per-Olof sitt bröllop i den sommargröna trädgården. Min älskade systerdotter, jag önskar verkligen dig och din härliga familj all lycka nu och alla år framöver!

.

Maj har verkligen passerat otroligt fort. Som vanligt mycket att göra i skolan så här i slutet av terminen, samtidigt som jag vill komma igång med hundträningen och dessutom vill fortsätta att sköta om och förbättra trädgården. Utställningar runt om i Sverige lockar och resorna genom sommarsverige blir många och långa. Då är det skönt med de tidiga ljusa morgnarna och de långa ljusa kvällarna. Älskar verkligen att gå ut i morgonljuset och uppleva naturen runt omkring mig och alla upplevelser den ger. Några små magiska ögonblick denna maj:
Den välpälsade räven som sakta kom mot oss nosande på den gräsbevuxna vägen helt omedveten om att den mötte mig, Sune och sex hundar. Förvåningen i hans ögon när han bara ett par meter från oss fick vittringen av oss, stannade upp, vände om och försvann.
Älgkon som låg med sin kalv på ängen, helt ostörd av att mina hundar kom ut på gården på  morgonrastning. Sakta rörde hon huvudet, såg sig runt, gjorde en riskbedömning och konstaterade att hon lugnt kunde ligga kvar.
Stunden med den lilla entitaungen som modig tog sitt hopp ut ur boet, strax följd av sina syskon. De första flygförsöken som snart utvecklades från virrigt fladder till längre turer på vingar som bar. Allt under några få minuter.
Upptäckten av det lilla kidet som låg precis framför mina fötter när jag gick längs dikesrenen för att lägga ut dirigeringsapporter till Sirran. Stora bruna ögon som följde mig när jag sakta drog mig därifrån.
Svarthättans klara toner i kvällen och upptäckten av ytterligare en ört som inte tidigare funnits efter vår byväg.
Maj rymmer så fantastikt många upplevelser och jag är så glad över att få bo mitt ibland dem.
Juni har precis inletts nu, skolavslutning, utställningar och midsommar väntar. En härlig tid!

Otto, min Otto

Otto, NORDV-07, SEU(u)CH NOUCH Inassicas Broom är veteran nu, sedan ett år tillbaka. Min fina Otto, rolig, men samtidigt en utmaning att visa. Hans temperament är det bästa man kan tänka sig. Mina hanvalpars idol, dit Otto går traskar de efter, iakttar och gör sedan likadant. Genom åren har han och min mer jaktavlade Alvar kamperat ihop och de har trivts med varandra, aldrig muttrat eller bråkat, alltid respekterat varndra precis så som det ska vara golden emellan.
Nu är det Ottos barn och barnbarn och till och med barnbarnsbarn som visas i ringarna både i och utanför Sverige, med fina resultat, många av dem champions idag. Det har varit en fröjd att få höra alla resultat under årens lopp. Själv har jag idag nöjet att få visa flera ur de yngsta generationerna.
Andra av hans avkommor har visat framfötterna på lydnadsplanen eller inom andra områden. Det finns mycket att se under sidan Ottoavkommor på hemsidan.
Jag hoppas att vi ska hinna med fler veteran-BIS under kommande år, jag och Otto, och jag hoppas att fler av hans yngre släktingar ska nå riktigt långt inom de områden deras ägare satsar. Jag själv har börjat längta ut i ringarna igen med mina ungdomar P. Soleil, P. Soleado och P. Mystique och senare i sommar hoppas jag kunna ta med de yngsta Ottobarnen P. Roselyn, P. Rosa Alba och P. Branch of Broom. Och självklart ska Otto följa med så länge han vill!

Vår, påsk och planer

Påsken är min högtid. För mig innebär den att "livet återuppstår" och det är bara att ta emot ljuset, värmen och allt det som händer i naturen under den här tiden. Fylls av så´n glädje och lust att sätta planer i verket efter vintern som gått. Älskar att vandra ut tidiga morgnar och kvällar i skymningen, få vara en del av allt och uppleva alla rörelser, fågelkvitter och andra vårljud.

Den här påsken har också inneburit att mina Otto-Anabellevalpar har börjat flytta till sina nya ägare. Med åren har jag svårare och svårare att hitta just de valpköpare jag vill ha till mina valpar, jag ställde inte lägre krav tidigare, men det har blivit ännu viktigare för mig att känna att allt stämmer och att valparnas förutsättningar tas tillvara utifrån de mål jag haft med kombinationen och kullen. Förr eller senare dyker alltid de rätta blivande ägarna upp även om det ibland innebär att valpar få stanna några veckor extra. Inga valpar kommer till av en slump och alla är värda att få det hem de förtjänar. Är så glad för er som tagit hand om mina valpar ur mina senaste kullar.
Kvar som mina egna blir ur den här kullen P. Rosa Alba, P. Roselyn och P. Branche of Broom. En av dem kommer att bo hos Donald och jag hoppas att han kommer att få mycket glädje av henne.

Har också kommit igång med träningen. Dirigeringar med Sirran och Alvar, mest lydnad med Silje och Mojje. Har också Linus här ibland och tränar lydnad och kontakt. Känns riktigt bra.
Och trädgården som vaknar, och med den alla nya id´´eer som jag skulle vilja förverkliga. Får se vad som hinns med, skall i alla fall göra ett besök i trädgårdshandeln....

En tillbakablick

Under morgonpromenaden idag när jag gick i mina tankar slogs jag igen av hur allting blivit. Ur en mix av slump och lyckliga omständigheter har mitt arbete lett fram till den tillfredsställande situation på jobbet som jag befinner mig i idag.
Tidigt i mitt liv uppmuntrade mig en lärare att bli just lärare. Kunde inte släppa tanken och sökte till lärarhögskolan. Gjorde en jobbig praktiktermin full av utmaningar, men som fick mig att känna hur rätt jag valt. När det var dags att hitta ett arbete fick jag min första tjänst på en skola där eleven verkligen stod i centrum, kreativiteten var stor och stämningen inom personalgruppen tillåtande och stödjande. Så viktiga förhållanden för en nyutbildad lärare. Där, i ett arbetslag som jobbade som ett lag, utvecklades jag, vågade jag släppa taget och pröva nytt och lärde mig se varje elevs behov. Detta i sin tur gav mig modet att verkligen  handla utifrån de behov jag såg.
Jag arbetade därefter under åren i olika arbetslag och vi hade gott om pedagogiska diskussioner. Den dagen jag fick följa en grupp elever  från år 1 till och med år 6 tillsammans med en grupp lärare visste jag att nya erfarenheter väntade. De tre åren på mellanstadiet gav mig mycket, men gjorde också att jag var en personal för mycket när det var dags att starta om med en etta, och ingen annan kunde tänka sig att flytta på sig.... Så bra, egentligen, för det fick mig att ta steget vidare och efter ett år på en annan skola i den kommunen sökte jag mig vidare till Åmål. En rektor med visioner placerade mig på den lilla skolan i staden där en av mina kollegor hade samma installning till skola, elever och undervisning som jag. Vi fann varandra och kunde börja forma "vår" skola. Ny personal kom till, samarbetet med fritids och förskoleklass ökade och en ny organisation växte fram. Ur denna  växte så småningom tanken på att starta en fristående skola fram, en skola som byggde på elevens behov ur alla aspekter. Nu, sedan två år finns den och jag njuter varje dag av att gå till jobbet och träffa mina ambitiösa och duktiga medarbetare, trevliga föräldrar som gjort medvetna val och härliga elever! Är så glad för alla små och stora beslut och omständigheter som gjort detta möjligt!

Första vackra dagen i mars

En så härlig dag det blev av den här dagen. Sol, dagsmeja och fågelkvitter. Gick långpromenad med hundarna och t o m gamla Rutan travade på hela vägen. En paus i en solig glänta med tid att äta en apelsin och bara njuta. Tänker på Rutan som gett mig så mycket glädje genom åren. Hennes farmor Ziri blev 16 år, så pigg tills benen inte orkade längre, undrar just om Rutan är av samma virke. Pratade med Lisens matte häromdagen och hon berättade att Lisen fortfarande går med 2-3 km, men vill själv bestämma vilken väg och vilket håll de ska gå. Hon har nyss fyllt 15.
Känner också en stor glädje över det beslut jag fattat när det gäller Miss Moonlight, som jag hoppas håller lika bra som sina gamla släktingar. Rätt hund på rätt plats hoppas jag att det kommer att bli.
Övriga dagar den här veckan som varit både disiga och dimmiga har jag naturligtvis också gått långpromenader men dessutom läst en hel del facklitteratur. Det har lett till att jag kommit fram till den gamla vanliga slutslatsen att ju mer man kan desto mer finns att lära sig...
Anabelles valpar utvecklas fint. Jag är så glad för dem!

Allt blir inte alltid som man tror, men bra ändå!



Anabelle och hennes ett dygn gamla valpar

 Veckan som blev som veckor ofta är veckan innan en ledighet....

Började med ett besök på Uddevalla lasarett på måndag. Har haft grå starr några år och nu skulle det kollas upp om det kanske var dags för operation. Det var det, och det ska verkligen bli skönt att få kliva ut ur dimman snart.

Tisdagen kom och under några timmar under eftermiddagen valpade Anabelle, mellan jobbet och jobbet för min del. En  lätt, okomplicerad valpning som resulterade i sex tikar och tre hanar. Anabelle tog sig genast an dem som tikar ska så när lugnet lägrat sig i valplådan kunde jag åka tillbaka till skolan och delta i arbetskvällen.
Vilken energi jag möttes av där. Tack, alla min underbara kollegor, vilket jobb ni gör!

Onsdagen behövdes den energin... Min lilla tikvalp Meggie har haft ett litet, litet navelbråck som både jag och veterinären som besiktade henne trodde skulle kunna sluta sig. På onsdag morgon såg det större ut och på onsdag kväll opererades hon, med lyckat resultat. Den eftermiddagen som jag hade hoppats på att få gå en långpromenad innan solen gått ner tillbringade jag på djursjukhuset, liksom en stor del av kvällen.
Det positiva med den vistelsen var den totala avslappning jag fick. Vad gör man på ett djursjukhus fem timmar en onsdagskväll? Sitter med sin valp i knäet, eller tittar på TV-skärmen, matprogram efter matprogram som jag inte ens visste att de existerade. Så det blev en kväll för mental avslappning.

Torsdag blev en ganska normal dag och en stor del av fredagen fick jag ägna åt att se över vår likabehandlingsplan medan övriga på skolan arrangerade och genomförde Barnens Vasalopp. En jättehärlig avslutning för barnen veckan innan lovet .

Idag har jag träffat några av mina valpköpare/kursdeltagare igen. Stora framsteg har gjorts, det är jätteroligt att se unghundarna på 9 månader börja hitta tillbaka till kontakten med sina ägare igen. Ingen lätt period, den där könsmognadstiden!

Nu ser jag fram mot en vecka då jag kan få ta itu med olika små projekt här hemma och hinna umgås mycket med mina hundar och valpar. Det ska bli riktigt, riktigt skönt!

Poetry´s Miss Moonlight, "Mitzi" , nu 10 veckor



Sirran hösten 2010

Äntligen så mycket barmark i skogskanten här så att det går att träna litet mer effektivt. Nu är det uppfriskningar av dirigeringsarbetet som gäller och Sirran är överlycklig. Fick alla avlämningar supersnyggt i hand idag, vårt problem har annars varit att hon hållit litet väl fast just i avlämningen. 2:orna på proven har berott just på det. Håller tummarna för att vi ska vara av med det beteendet för alltid nu. Hoppas kunna starta henne på något av vårproven...
Alvar lycklig han också över att få gå långt långt ut och plocka in dummies.
För övrigt ligger snön på gärdena, men det är skare i spåren som Sune kört upp så där är det fint att gå med hundarna. Skönt att kunna låta dem springa fritt.
Gnistans valpar är stora nu. Bara en vecka kvar här med dem allihop. Fronterna har verkligen utvecklats fint senaste veckan och det är full fart på dem ute i valphagen. Skönt att det blivit mildare så att de kan vara mycket utomhus.
Anabelles mage växer. Hon har gått drygt 6 veckor nu och det syns... Ser med spänning fram emot den kullen. Skulle så gärna vilja få några tikar där, både för min och intresserade valpköpares skull.
Renoveringen av övervåningen går framåt. Skall förhoppningsvis vara klart till vecka 9, då jag har lov och kan ta itu med städningen. Gipsdamm...spackeldamm...slipdamm...undrar om det går att få rent...och i så fall när....lovet varar en vecka...

Valpar, unghundar och trevliga hundägare

Hanvalp P. New Moon  6 veckor
SEU(u)CH NO UCH Trewater Tally x Poetry´s Grace



Tikvalp  6 veckor
SEU(u)CH NO UCH Trewater Tally x Poetry´s Grace




P. Mystique 8 mån
Kieran of the Hellacious Acres  x  P. Mynta

                                             
Har nyss kommit in efter ett par trevliga timmar med några av mina valpköpare som med kort varsel kunde komma på en improviserad unghundsträff i det härliga vädret. Ett gäng hanar på väg att bli könsmogna...skönt att de alla har ambitiösa ägare. En tik ur kullen var också med, Myriam, och hon hade verkligen växt till sig. Jätteroligt att se. Vi bestämde att ses igen om en vecka.



P. Myriam 8 mån
Kieran of the Hellacious Acres  x  P. Mynta
Äg Donald Roll

 Samtidigt fick jag hjälp att ta nya bilder på mina valpar som nu blivit 6 veckor. Otroligt så fort tiden går, snart är det dags för dem att flytta till sina nya hem.
För första gången fick de komma ut i snön också. Spännande, spännande...

Nu mörknar det och helt andra aktiviteter väntar...nya skollagen väntar på mig. Några delar till att sätta sig in i där.

            Miljö för rekreation...och meditation

Nyss hemkommen från min naprapat Lena ,och det känns vill jag lova, men inte bara illa. Efter hennes behandling av både kropp och själ känns kroppen fri och renad, samtidigt som de ömma punkterna känns ännu ömmare under några timmar. Det blir med andra ord en lugn kväll.
I morgon får jag besök av några av mina trevliga valpköpare. Tanken är att vi ska trimma och träna litet inför kommande utställningar. Kanske kan det också bli några nya bilder.

Gnistanvalparna växer och utvecklas positivt. Trevliga och sociala har de blivit. Jag hoppas att det blir några mildare dagar så att de kan börja vara ute under helgen.

Gläder mig också med Veronika och Tomas som har parat sin Nella, Poetry´s Gingerella idag. Skulle vara så roligt om de kunde få Nellanvalparna som de önskat sig så. Jag tycker också att det skulle vara så trevligt om Rutans gener kunde få leva vidare genom Nellas valpar eftersom hon är sin mor upp i dagen, både till utseende och sätt.

Rutan 11 år, Nella 4 år

 SE U(u)CH Poetry´s Springtime Queen, "Mimmi"

                                         Poetry´s Moon-Flower, "Flora"

En vecka utöver det vanliga:
tre tikar i höglöp, parningar på olika ställen, hantverkare som påbörjat renoveringen av övervåningen och så arbetet förstås.
Det fantastiska arbetet och de härliga kollegorna som jag trivs så bra med gör faktiskt livet ganska lätt att leva även kaotiska veckor. Läste nyss att lärare som är framgångsrika är engagerade, vilket känns ganska självklart. För att eleverna skall uppleva engagemanget krävs att lärarna utmanar dem, ställer krav på ordning och reda och lär eleverna att  ta ansvar för sitt lärande. Kanske inte alltid lika självklart, men våra lärares engamang går inte att ta miste på. Fantastiskt glad för att få arbeta med dem.

Parningarna ja, de två fina resorna med Mimmi till Sandefjord resulterade i två perfekta parningar med Fab Fours Philosopher, så nu håller jag tummarna för en lagom stor kull i slutet av mars. Jag är verkligen glad för att djursjukhuset i Karlstad nu kan göra egna progresterontest med svar inom en timme. Att veta gör det så mycket lättare att komma på rätt tid, speciellt när det är en bit att åka. Jag tror verkligen mycket på den här kullen och gläder mig åt den, liksom åt den planerade kullen med Guess News Agent at Whoopis och min Moon Flower, Flora.

Renoveringen har gått framåt utan min hjälp, troligen bäst så, men alla saker är på andra platser än vanligt så mitt liv är just nu ett ständigt letande, vilket jag upplever som tidsstjälande. Skall försöka ägna helgen åt att bringa ordning i oredan, vara mycket med Gnistans valpar som nu är fem veckor, och naturligtvis gå några riktigt sköna långturer med de vuxna.

Ser fram emot en ny vecka som jag förväntar mig blir mer normal med vanliga rutiner. Kan behövas efter denna.

Gnistans Moon-valpar 4 veckor

Idag flyttar vi ut i hundhuset jag, Gnistan och valparna. Därute har de större rörelsefrihet och jag som vill hinna följa dem så mycket som möjligt tillbringar mycket tid i valprummet med dem. På något sätt kanns det alltid som att de växer både fysikt och mentalt när de kommer ut i sin nya, friare miljö.

Glimtar från jullovet

Hanvalp en dryg vecka gammal

Så är ännu ett jullov snart till ända. Ett lov som fick en högst oönskad start med rejäl feber,värk i kroppen och massor av saker som väntade på att bli gjorda. Mitt i allt detta var Anabelle i höglöp och efter många funderingar hit och dit blev bästa alternativet till henne Otto, vilket gladde honom mycket! Parat blev det, jul blev det och med några julstjärnor och en hel del ljus så blev det julstämning  också. Dessutom hittade Sune en julgran som visade sig vara riktigt okej när snön smält av den.
Gnistan tog väl hand om sina valpar så jag kunde tillåta mig att låta det jag drabbats av ha sin gång och fick därmed tid att läsa en av de bästa böcker jag läst: How to kill a mockingbird av Harper Lee. Så tänkvärd och aktuell på sitt sätt. Hann också ta tag i en del facklitteratur som väntade på att bli läst.
När jag kom på benen igen blev det en hel del sköna hundpromenader ensam, eller med vänner. Det är gott att gå själv i sina egna tankar och fundera och planera. Det är gott att gå tillsammans med andra och ventilera det man funderat på.
En härligt stimulerande nyårsafton med riktigt nära vänner blev ett bra avslut på året och vår vana trogen diskuterade och spånade vi kring våra visioner för kommande året och planer för sommaren kom att växa fram.
Men innan sommaren väntar en ny spännande termin i skolan och på fritiden vårens hundaktiviteter. Jag hoppas på att få den rätta lusten att ställa ut och träna mina hundar. Har just nu "Linus", Poetry´s Mystique, här och honom borde jag verkligen visa i vår. En riktig liten snygging i mitt tycke, som dock behöver en del utställningsträning för att komma till sin rätt.
Härligt med ett nytt år och nya utmaningar!