Otto, min Otto

Otto, NORDV-07, SEU(u)CH NOUCH Inassicas Broom är veteran nu, sedan ett år tillbaka. Min fina Otto, rolig, men samtidigt en utmaning att visa. Hans temperament är det bästa man kan tänka sig. Mina hanvalpars idol, dit Otto går traskar de efter, iakttar och gör sedan likadant. Genom åren har han och min mer jaktavlade Alvar kamperat ihop och de har trivts med varandra, aldrig muttrat eller bråkat, alltid respekterat varndra precis så som det ska vara golden emellan.
Nu är det Ottos barn och barnbarn och till och med barnbarnsbarn som visas i ringarna både i och utanför Sverige, med fina resultat, många av dem champions idag. Det har varit en fröjd att få höra alla resultat under årens lopp. Själv har jag idag nöjet att få visa flera ur de yngsta generationerna.
Andra av hans avkommor har visat framfötterna på lydnadsplanen eller inom andra områden. Det finns mycket att se under sidan Ottoavkommor på hemsidan.
Jag hoppas att vi ska hinna med fler veteran-BIS under kommande år, jag och Otto, och jag hoppas att fler av hans yngre släktingar ska nå riktigt långt inom de områden deras ägare satsar. Jag själv har börjat längta ut i ringarna igen med mina ungdomar P. Soleil, P. Soleado och P. Mystique och senare i sommar hoppas jag kunna ta med de yngsta Ottobarnen P. Roselyn, P. Rosa Alba och P. Branch of Broom. Och självklart ska Otto följa med så länge han vill!

Vår, påsk och planer

Påsken är min högtid. För mig innebär den att "livet återuppstår" och det är bara att ta emot ljuset, värmen och allt det som händer i naturen under den här tiden. Fylls av så´n glädje och lust att sätta planer i verket efter vintern som gått. Älskar att vandra ut tidiga morgnar och kvällar i skymningen, få vara en del av allt och uppleva alla rörelser, fågelkvitter och andra vårljud.

Den här påsken har också inneburit att mina Otto-Anabellevalpar har börjat flytta till sina nya ägare. Med åren har jag svårare och svårare att hitta just de valpköpare jag vill ha till mina valpar, jag ställde inte lägre krav tidigare, men det har blivit ännu viktigare för mig att känna att allt stämmer och att valparnas förutsättningar tas tillvara utifrån de mål jag haft med kombinationen och kullen. Förr eller senare dyker alltid de rätta blivande ägarna upp även om det ibland innebär att valpar få stanna några veckor extra. Inga valpar kommer till av en slump och alla är värda att få det hem de förtjänar. Är så glad för er som tagit hand om mina valpar ur mina senaste kullar.
Kvar som mina egna blir ur den här kullen P. Rosa Alba, P. Roselyn och P. Branche of Broom. En av dem kommer att bo hos Donald och jag hoppas att han kommer att få mycket glädje av henne.

Har också kommit igång med träningen. Dirigeringar med Sirran och Alvar, mest lydnad med Silje och Mojje. Har också Linus här ibland och tränar lydnad och kontakt. Känns riktigt bra.
Och trädgården som vaknar, och med den alla nya id´´eer som jag skulle vilja förverkliga. Får se vad som hinns med, skall i alla fall göra ett besök i trädgårdshandeln....

En tillbakablick

Under morgonpromenaden idag när jag gick i mina tankar slogs jag igen av hur allting blivit. Ur en mix av slump och lyckliga omständigheter har mitt arbete lett fram till den tillfredsställande situation på jobbet som jag befinner mig i idag.
Tidigt i mitt liv uppmuntrade mig en lärare att bli just lärare. Kunde inte släppa tanken och sökte till lärarhögskolan. Gjorde en jobbig praktiktermin full av utmaningar, men som fick mig att känna hur rätt jag valt. När det var dags att hitta ett arbete fick jag min första tjänst på en skola där eleven verkligen stod i centrum, kreativiteten var stor och stämningen inom personalgruppen tillåtande och stödjande. Så viktiga förhållanden för en nyutbildad lärare. Där, i ett arbetslag som jobbade som ett lag, utvecklades jag, vågade jag släppa taget och pröva nytt och lärde mig se varje elevs behov. Detta i sin tur gav mig modet att verkligen  handla utifrån de behov jag såg.
Jag arbetade därefter under åren i olika arbetslag och vi hade gott om pedagogiska diskussioner. Den dagen jag fick följa en grupp elever  från år 1 till och med år 6 tillsammans med en grupp lärare visste jag att nya erfarenheter väntade. De tre åren på mellanstadiet gav mig mycket, men gjorde också att jag var en personal för mycket när det var dags att starta om med en etta, och ingen annan kunde tänka sig att flytta på sig.... Så bra, egentligen, för det fick mig att ta steget vidare och efter ett år på en annan skola i den kommunen sökte jag mig vidare till Åmål. En rektor med visioner placerade mig på den lilla skolan i staden där en av mina kollegor hade samma installning till skola, elever och undervisning som jag. Vi fann varandra och kunde börja forma "vår" skola. Ny personal kom till, samarbetet med fritids och förskoleklass ökade och en ny organisation växte fram. Ur denna  växte så småningom tanken på att starta en fristående skola fram, en skola som byggde på elevens behov ur alla aspekter. Nu, sedan två år finns den och jag njuter varje dag av att gå till jobbet och träffa mina ambitiösa och duktiga medarbetare, trevliga föräldrar som gjort medvetna val och härliga elever! Är så glad för alla små och stora beslut och omständigheter som gjort detta möjligt!