Julen

Så har ännu en julhelg passerat, en helg i förkylningens våld. Så lagom till min ledighet bröt den ut och varade hela helgen. Julen förflöt ändå någorlunda traditionsenligt, lugnt, med julmat i mindre mängd, helt utan julklappar, men med den julstämning som vi värdesätter.
Min barndoms jular var av ett annat slag. Då träffades mammas ganska stora släkt hemma hos oss eftersom min mormor bodde i samma hus. Mammas sex bröder med familjer kom för att fira jul, det bakades och lagades mat i veckor innan. På julafton kunde familjen ha en stund för sig själv efter att pappa besökt sina föräldrar, ibland tillsammans med oss. Kanhända är det en motreaktion mot det storslagna julfirande jag upplevde som barn som fortfarande gör att jag varje jul bara önskar mig den stilla, fridfulla helg vi firar numera med tända ljus, julens dofter och musik och den allra närmaste släkten nära.
Så olika kan jular vara...

Blogga eller inte blogga...Avla eller inte avla...

Hela hösten har gått och jag har inte tyckt att min tid vid datorn har räckt till för att blogga. För det mesta har datorn använts som ett arbetsredskap, och jobbet vid den varit arbetsrelaterat med avbrott för några korta stunder av surfande, oftast för att inhämta fakta, eller på facebook för att se vad som senast hänt i vänners och släktingars liv. Kan ändå tycka att bloggandet kan fylla en funktion. Att föra ner tankar som känns viktiga att delge andra, eller bara berätta något... kanske kan jag komma igång med det igen... 

En hel del tid har jag naturligtvis ägnat åt min hundverksamhet och funderingar över min fortsatta avel. Att föda upp golden idag är inte lätt, med alla hänsyn som finns att ta och dessutom ett vikande intresse för rasen totalt. Har tyckt mig se att idag drar sig många uppfödare med lång erfarenhet av golden för att para p g a oro att inte hitta den optimala valpköparen till varje valp. Samtidigt föds det upp goldenkull på goldenkull hos andra på ett mer affärsmässigt sätt.
Kvalitet eller kvantitet, man kan fundera...
Och vad är kvalitet?
Kanske en medvetenhet hos uppfödaren om en ständig utveckling av avelsresultatet mot något bättre. Av alla aspekter som finns att ta hänsyn till finns alltid något att förbättra, ibland någon exteriör detalj, ibland något som rör den mentala delen, ibland något hälsorelaterat. Att inte bara nöja sig med de omdömen man fått i olika sammanhang utan också att ta dem till sig och använda sig av dem i sin fortsatta avel.
Ja, där är jag nu i mina tankar samtidigt som jag väntar på att min tik ska valpa om två veckor. Nästan ett år sedan förra kullen föddes här hos mig så nu ser jag fram emot valpar igen och hoppas att de ska ha med sig de egenskaper som jag hoppas på.


Valpar ur Nettans förra kull





20110604
Sarah-li beundrar mammas nya ring

En solig junidag, i samband med Sarah-lis tvåårskalas, firade Elisabeth och Per-Olof sitt bröllop i den sommargröna trädgården. Min älskade systerdotter, jag önskar verkligen dig och din härliga familj all lycka nu och alla år framöver!

.

Maj har verkligen passerat otroligt fort. Som vanligt mycket att göra i skolan så här i slutet av terminen, samtidigt som jag vill komma igång med hundträningen och dessutom vill fortsätta att sköta om och förbättra trädgården. Utställningar runt om i Sverige lockar och resorna genom sommarsverige blir många och långa. Då är det skönt med de tidiga ljusa morgnarna och de långa ljusa kvällarna. Älskar verkligen att gå ut i morgonljuset och uppleva naturen runt omkring mig och alla upplevelser den ger. Några små magiska ögonblick denna maj:
Den välpälsade räven som sakta kom mot oss nosande på den gräsbevuxna vägen helt omedveten om att den mötte mig, Sune och sex hundar. Förvåningen i hans ögon när han bara ett par meter från oss fick vittringen av oss, stannade upp, vände om och försvann.
Älgkon som låg med sin kalv på ängen, helt ostörd av att mina hundar kom ut på gården på  morgonrastning. Sakta rörde hon huvudet, såg sig runt, gjorde en riskbedömning och konstaterade att hon lugnt kunde ligga kvar.
Stunden med den lilla entitaungen som modig tog sitt hopp ut ur boet, strax följd av sina syskon. De första flygförsöken som snart utvecklades från virrigt fladder till längre turer på vingar som bar. Allt under några få minuter.
Upptäckten av det lilla kidet som låg precis framför mina fötter när jag gick längs dikesrenen för att lägga ut dirigeringsapporter till Sirran. Stora bruna ögon som följde mig när jag sakta drog mig därifrån.
Svarthättans klara toner i kvällen och upptäckten av ytterligare en ört som inte tidigare funnits efter vår byväg.
Maj rymmer så fantastikt många upplevelser och jag är så glad över att få bo mitt ibland dem.
Juni har precis inletts nu, skolavslutning, utställningar och midsommar väntar. En härlig tid!

Otto, min Otto

Otto, NORDV-07, SEU(u)CH NOUCH Inassicas Broom är veteran nu, sedan ett år tillbaka. Min fina Otto, rolig, men samtidigt en utmaning att visa. Hans temperament är det bästa man kan tänka sig. Mina hanvalpars idol, dit Otto går traskar de efter, iakttar och gör sedan likadant. Genom åren har han och min mer jaktavlade Alvar kamperat ihop och de har trivts med varandra, aldrig muttrat eller bråkat, alltid respekterat varndra precis så som det ska vara golden emellan.
Nu är det Ottos barn och barnbarn och till och med barnbarnsbarn som visas i ringarna både i och utanför Sverige, med fina resultat, många av dem champions idag. Det har varit en fröjd att få höra alla resultat under årens lopp. Själv har jag idag nöjet att få visa flera ur de yngsta generationerna.
Andra av hans avkommor har visat framfötterna på lydnadsplanen eller inom andra områden. Det finns mycket att se under sidan Ottoavkommor på hemsidan.
Jag hoppas att vi ska hinna med fler veteran-BIS under kommande år, jag och Otto, och jag hoppas att fler av hans yngre släktingar ska nå riktigt långt inom de områden deras ägare satsar. Jag själv har börjat längta ut i ringarna igen med mina ungdomar P. Soleil, P. Soleado och P. Mystique och senare i sommar hoppas jag kunna ta med de yngsta Ottobarnen P. Roselyn, P. Rosa Alba och P. Branch of Broom. Och självklart ska Otto följa med så länge han vill!

Vår, påsk och planer

Påsken är min högtid. För mig innebär den att "livet återuppstår" och det är bara att ta emot ljuset, värmen och allt det som händer i naturen under den här tiden. Fylls av så´n glädje och lust att sätta planer i verket efter vintern som gått. Älskar att vandra ut tidiga morgnar och kvällar i skymningen, få vara en del av allt och uppleva alla rörelser, fågelkvitter och andra vårljud.

Den här påsken har också inneburit att mina Otto-Anabellevalpar har börjat flytta till sina nya ägare. Med åren har jag svårare och svårare att hitta just de valpköpare jag vill ha till mina valpar, jag ställde inte lägre krav tidigare, men det har blivit ännu viktigare för mig att känna att allt stämmer och att valparnas förutsättningar tas tillvara utifrån de mål jag haft med kombinationen och kullen. Förr eller senare dyker alltid de rätta blivande ägarna upp även om det ibland innebär att valpar få stanna några veckor extra. Inga valpar kommer till av en slump och alla är värda att få det hem de förtjänar. Är så glad för er som tagit hand om mina valpar ur mina senaste kullar.
Kvar som mina egna blir ur den här kullen P. Rosa Alba, P. Roselyn och P. Branche of Broom. En av dem kommer att bo hos Donald och jag hoppas att han kommer att få mycket glädje av henne.

Har också kommit igång med träningen. Dirigeringar med Sirran och Alvar, mest lydnad med Silje och Mojje. Har också Linus här ibland och tränar lydnad och kontakt. Känns riktigt bra.
Och trädgården som vaknar, och med den alla nya id´´eer som jag skulle vilja förverkliga. Får se vad som hinns med, skall i alla fall göra ett besök i trädgårdshandeln....

En tillbakablick

Under morgonpromenaden idag när jag gick i mina tankar slogs jag igen av hur allting blivit. Ur en mix av slump och lyckliga omständigheter har mitt arbete lett fram till den tillfredsställande situation på jobbet som jag befinner mig i idag.
Tidigt i mitt liv uppmuntrade mig en lärare att bli just lärare. Kunde inte släppa tanken och sökte till lärarhögskolan. Gjorde en jobbig praktiktermin full av utmaningar, men som fick mig att känna hur rätt jag valt. När det var dags att hitta ett arbete fick jag min första tjänst på en skola där eleven verkligen stod i centrum, kreativiteten var stor och stämningen inom personalgruppen tillåtande och stödjande. Så viktiga förhållanden för en nyutbildad lärare. Där, i ett arbetslag som jobbade som ett lag, utvecklades jag, vågade jag släppa taget och pröva nytt och lärde mig se varje elevs behov. Detta i sin tur gav mig modet att verkligen  handla utifrån de behov jag såg.
Jag arbetade därefter under åren i olika arbetslag och vi hade gott om pedagogiska diskussioner. Den dagen jag fick följa en grupp elever  från år 1 till och med år 6 tillsammans med en grupp lärare visste jag att nya erfarenheter väntade. De tre åren på mellanstadiet gav mig mycket, men gjorde också att jag var en personal för mycket när det var dags att starta om med en etta, och ingen annan kunde tänka sig att flytta på sig.... Så bra, egentligen, för det fick mig att ta steget vidare och efter ett år på en annan skola i den kommunen sökte jag mig vidare till Åmål. En rektor med visioner placerade mig på den lilla skolan i staden där en av mina kollegor hade samma installning till skola, elever och undervisning som jag. Vi fann varandra och kunde börja forma "vår" skola. Ny personal kom till, samarbetet med fritids och förskoleklass ökade och en ny organisation växte fram. Ur denna  växte så småningom tanken på att starta en fristående skola fram, en skola som byggde på elevens behov ur alla aspekter. Nu, sedan två år finns den och jag njuter varje dag av att gå till jobbet och träffa mina ambitiösa och duktiga medarbetare, trevliga föräldrar som gjort medvetna val och härliga elever! Är så glad för alla små och stora beslut och omständigheter som gjort detta möjligt!